♥

Häromdagen slog det mig, en ganska töntig sak egentligen.
Men att jag har under hela mitt liv varit tillsammans med 6 killar, herr k inräknad.
Sex stycken killar under 20år.
Varav tre stycken jag inte ens har tyckt om på det sättet.
Vi kan ju ta det från början. Kort och gott, Daniel i lekis.
Vi var tillsammans jättelänge, vi var kompisar från början. Sen berättade han att han var kär i mig.
Hur kär man kan vara eller ens veta vad kärlek är vid sex års ålder vet jag faktiskt inte.
Men jag var iallafall inte kär i honom, ändå så var vi tillsammans jättelänge. Och vi fortsatte att vara det när han flyttade från rickardbergsgatan på norr.
Vi skrev brev, eller ja. När man är så liten så är man väl inte världens bästa brevskrivare.
Haha, men skitsamma. Tillslut tappade vi kontakten och sånt som händer.
Efter det avr det per. Eller ja, pelle som han kallades.
Varför man ens väljer att döpa sin unge till per vet jag inte. Och ännu värre, varför man väljer att kalla ungen för pelle.
Skitsamma, han var tydligen jättekär i mig. Då var vi inte heller så gamla, sju kanske eller nått.
Jag var inte kär i honom utan vi hade varit kompisar innan. Vad jag kan minnas var vi tillsammans jättelänge också.
Sen kom äcklet in i bilden när jag var 15. Kort och gott, jag var jättekär i hans lillebror robin, som är jämngammal med mig.
Det blev sommarlov och jag blev tillsammans med robins 2-3år äldre brorsa. Som då visade intresse för mig.
Varför jag väljer att bli tillsammans med någon på det sättet är för att jag utnyttjade honom för att få träffa robin under sommaren, sen att jag själv blev utnyttjad och av med min oskuld i samma veva är väl mest sånt man får skylla sig själv för.
Om jag utnyttjar honom får jag räkna med att bli utnyttjad själv.
Nej jag blev inte våldtagen eller något. Det är komplicerat och jag mår skit och får klumpar i magen än idag om jag ser honom på stan.

Det jag vill komma fram till är att jag från 6 års ålder vart "tillsammans" med killar bara för att vad jag tror idag, få bekräftelse.
Jag träffade richard när han ville inne i stan för att han visade intresse för mig. Jag var inte ett dugg intresserad utav honom i början.
Bara för bekräftelsen, bara för att få känna att jag duger.
Jag har legat med killar jag annars skulle rådissa bara för att det var det enda som blev över för kvällen och jag behövde bekräftelse.
Jag undrar seriöst när den här bekräftelsejakt ska gå över.
Däremot kan jag säga att jag aldrig någonsin varit eller kommer att vara otrogen mot någon.
När jag befinner mig i ett förhållande håller jag mig till den personen. Även fast bekräftelsehoran i mig många gånger skrikit efter annat.

Jag anser att det inte är rätt att redan vid sex år börja jaga efter bekräftelse. Då fattade jag inte det, men idag när jag tänker efter så är mina tankegångar likadana nu som förut.
Och det gäller inte bara bekräftelse utan också att göra andra nöjda. Jag gjorde då och gör fortfarande mycket mot min vilja för att andra ska vara nöjda.

Och nu orkar jag fan inte skriva mer, måste gå och kolla min mobil. Den plingelingade nyss xD
Troligtvis från elin som fyllde 20 igår, vi ska upp till systemet.

/hannaa