failure
Jag känner mig som världens minsta och töntigaste människa just nu.
Jag tog modet till mig och svarade när vårdcentralen ringde upp mig,
även fast jag suttit och räknat ner minuterna redan en timme innan och kännt äcklet växa.
Jag lyfte luren och jag svarade faktiskt.
Tillbaka får man inget alls, hon lyssnade inte ens.
Det enda hon hakade upp sig på är att adressen dit jag är skriven är postadress nora och att jag absolut inte kunde få komma till vårdcentralen på norr.
Ännu en gång har jag misslyckats.
Att nästan börja gråta under samtalet och direkt när jag lagt på börja stortjuta.
Jag vet, haha ni bah: eeh, väx upp!
Jag vet inte ens vilken vårdcentral jag tillhör, troligtvis lillån.
Och vart ligger vårdcentralen i lillån?
Poängen är att jag inte ens dragit upp persiennerna och den enda lampan som är tänd är ute i köket,
det krävdes otroligt mycket att ens lyfta telefonen och ringa, det krävdes ännu mer att svara när dom ringde upp.
Jag gissar på att jag hade överlevt att gå till vårdcentralen här,
men jag är osäker på om jag idag hade klarat av att åka upp på stan, byta buss och försöka orientera mig i lillån.
Jag vill inte att folk ska se mig när jag har gråt i halsen och skrik i kroppen.
Det är tom så att jag mer än gärna hade gömt mig under täcket varje gång herr k kom hem från jobbet.
Men skitsamma..
/hannaa
Jag tog modet till mig och svarade när vårdcentralen ringde upp mig,
även fast jag suttit och räknat ner minuterna redan en timme innan och kännt äcklet växa.
Jag lyfte luren och jag svarade faktiskt.
Tillbaka får man inget alls, hon lyssnade inte ens.
Det enda hon hakade upp sig på är att adressen dit jag är skriven är postadress nora och att jag absolut inte kunde få komma till vårdcentralen på norr.
Ännu en gång har jag misslyckats.
Att nästan börja gråta under samtalet och direkt när jag lagt på börja stortjuta.
Jag vet, haha ni bah: eeh, väx upp!
Jag vet inte ens vilken vårdcentral jag tillhör, troligtvis lillån.
Och vart ligger vårdcentralen i lillån?
Poängen är att jag inte ens dragit upp persiennerna och den enda lampan som är tänd är ute i köket,
det krävdes otroligt mycket att ens lyfta telefonen och ringa, det krävdes ännu mer att svara när dom ringde upp.
Jag gissar på att jag hade överlevt att gå till vårdcentralen här,
men jag är osäker på om jag idag hade klarat av att åka upp på stan, byta buss och försöka orientera mig i lillån.
Jag vill inte att folk ska se mig när jag har gråt i halsen och skrik i kroppen.
Det är tom så att jag mer än gärna hade gömt mig under täcket varje gång herr k kom hem från jobbet.
Men skitsamma..
/hannaa
!"¤%#&%&/
Jag vill kasta mobilen i golvet, jag vill ha sönder saker.
Jag vill skrika och slå. Jag vill skada.
Men nej inte idag, inte någonsin.
Jag lägger mig istället i soffan i en mörk lägenhet,
jag väntar på herr k.
Jag låter äcklet äta upp mig, jag låter hjärnan snurra på högvarv.
Jag vill skrika och slå. Jag vill skada.
Men nej inte idag, inte någonsin.
Jag lägger mig istället i soffan i en mörk lägenhet,
jag väntar på herr k.
Jag låter äcklet äta upp mig, jag låter hjärnan snurra på högvarv.
ta av dig din truckerkeps
Kom aldrig upp på stan idag, varför?
Jo, även fast jag hade musiken i öronen på hög volym så vart det som ett slag i ansiktet bara några minuter efter att jag kommit ut ur porten. Jag höjde musiken på mp3n, men idag gick det inte. Jag kom inte längre än så, skyndade mig in på ica, köpte hårfärg och sedan sprang jag in igen och låste in mig i herr k's lägenhet.
Nu ska jag plocka ordning lite och sen kanske färga håret om jag orkar.
pösshey!
/hannaa
Jo, även fast jag hade musiken i öronen på hög volym så vart det som ett slag i ansiktet bara några minuter efter att jag kommit ut ur porten. Jag höjde musiken på mp3n, men idag gick det inte. Jag kom inte längre än så, skyndade mig in på ica, köpte hårfärg och sedan sprang jag in igen och låste in mig i herr k's lägenhet.
Nu ska jag plocka ordning lite och sen kanske färga håret om jag orkar.
pösshey!
/hannaa
fuct up kid
Kuk och röv och så vidare.
Förut kände jag det jag inte har känt på sjukt länge,
frustration och ilska helt utan anledning.
Jag ville skrika, kasta mobilen i golvet och ha sönder saker.
Skrika hur mycket jag hatar mänskligheten och hur illa den gör mig.
Men nej, sånt kan jag inte göra.
Speciellt inte nu när herr k ligger och sover.
Inte om han hade varit vaken heller för den delen,
för jag vill faktiskt inte att han ska veta hur märklig jag kan vara.
Jag vill inte att han ska veta att jag kan börja stortjuta över jättesmå saker,
och det händer när som helst, inte bara under pms perioder.
Istället fick det bli mp3:n på högsta volym och slag mot låren med mobilen,
det hjälper det också. Oftast iallafall.
Fan också, jag känner mig så sjukt värdelös och helt ointressant.
/hannaa
Förut kände jag det jag inte har känt på sjukt länge,
frustration och ilska helt utan anledning.
Jag ville skrika, kasta mobilen i golvet och ha sönder saker.
Skrika hur mycket jag hatar mänskligheten och hur illa den gör mig.
Men nej, sånt kan jag inte göra.
Speciellt inte nu när herr k ligger och sover.
Inte om han hade varit vaken heller för den delen,
för jag vill faktiskt inte att han ska veta hur märklig jag kan vara.
Jag vill inte att han ska veta att jag kan börja stortjuta över jättesmå saker,
och det händer när som helst, inte bara under pms perioder.
Istället fick det bli mp3:n på högsta volym och slag mot låren med mobilen,
det hjälper det också. Oftast iallafall.
Fan också, jag känner mig så sjukt värdelös och helt ointressant.
/hannaa
standing proude, standing tall
Nyss kom jag på att det som jag trodde hade hänt bara var en dröm,
jävla skit. Herr k, kom hem och prata med mig.
Jag ska visa hur jag egentligen är,
att jag faktiskt inte alls är ett fyllo som super dag in och dag ut.
Att jag inte alls bara är en självdestruktiv blyg fitta.
Jag är glad, jag är sprallig.
Och framförallt är jag faktiskt hysteriskt pratig.
Iallafall när jag är med vissa människor.
Nu kommer typ mer än hälften utav alla som läser det här tänka något i stil,
"hon är ju inte alls glad eller pratig, hon är ju mest bara tyst och blyg"
dom få andra kommer tänka helt tvärtemot.
Jag vet så jävla hårt vad jag vill,
det är bara synd att jag inte klarar av att visa det.
Rövknull i mumindalen!
/hannaa
jävla skit. Herr k, kom hem och prata med mig.
Jag ska visa hur jag egentligen är,
att jag faktiskt inte alls är ett fyllo som super dag in och dag ut.
Att jag inte alls bara är en självdestruktiv blyg fitta.
Jag är glad, jag är sprallig.
Och framförallt är jag faktiskt hysteriskt pratig.
Iallafall när jag är med vissa människor.
Nu kommer typ mer än hälften utav alla som läser det här tänka något i stil,
"hon är ju inte alls glad eller pratig, hon är ju mest bara tyst och blyg"
dom få andra kommer tänka helt tvärtemot.
Jag vet så jävla hårt vad jag vill,
det är bara synd att jag inte klarar av att visa det.
Rövknull i mumindalen!
/hannaa
jkhghgk
jag tänker inte alls skriva vad det handlar om,
för jag vet inte vilka som läser min blogg.
Men jag har sån jävla lust att bara be dig dra åt helvete.
Förlåt.
/hannaa
för jag vet inte vilka som läser min blogg.
Men jag har sån jävla lust att bara be dig dra åt helvete.
Förlåt.
/hannaa
tell me everything’s ok
Jag vet att jag är en hemsk människa,
jag kan tyvärr inte rå för det.
Jag försöker göra mitt bästa, men trycket är förstort.
Jag vill så jävla gärna, om ni bara visste.
Jag klarar inte av att säga det och inte heller visa det.
Om du bara visste. Om jag bara kunde.
/hannaa
jag kan tyvärr inte rå för det.
Jag försöker göra mitt bästa, men trycket är förstort.
Jag vill så jävla gärna, om ni bara visste.
Jag klarar inte av att säga det och inte heller visa det.
Om du bara visste. Om jag bara kunde.
/hannaa
Hold me, tell me everything’s ok.
Show me there’s a way to beat the monster
save me, make it go away.
fet text!
Jag är lycklig,
så jävla fetlycklig för dom små sakerna herr karlsson gör.
För alla små saker han säger,
utan att jag inte tror att han tänker på det själv ens.
Igår var jag på klaras för första gången i hela mitt liv,
jag som aldrig skulle gå dit..
Men det var kul,
lite mycket folk bara.
Men det sköljer man ju bara ner med alkohol!
Idag följde jag med till Nobel,
visst det var väl kul.
MEN, ja det finns alltid ett men.
Utan fylla fick jag panik,
speciellt när herr karlsson lämnade mig ensam under drygt 30-40min.
Lämnad ensam bland 4-5människor jag inte känner, utan fylla.
Bland folk som han känner.
Ojojoj, jag ville mest bara låsa in mig på toaletten.
Imorron ska jag iväg till communicare,
bajs communicare.
Och jag vet inte vad jag har gjort för något,
men mina nagelband är helt torra, trasiga och gör ont >.<
Skitsamma, shit happends and life goes on!
/hannaa
så jävla fetlycklig för dom små sakerna herr karlsson gör.
För alla små saker han säger,
utan att jag inte tror att han tänker på det själv ens.
Igår var jag på klaras för första gången i hela mitt liv,
jag som aldrig skulle gå dit..
Men det var kul,
lite mycket folk bara.
Men det sköljer man ju bara ner med alkohol!
Idag följde jag med till Nobel,
visst det var väl kul.
MEN, ja det finns alltid ett men.
Utan fylla fick jag panik,
speciellt när herr karlsson lämnade mig ensam under drygt 30-40min.
Lämnad ensam bland 4-5människor jag inte känner, utan fylla.
Bland folk som han känner.
Ojojoj, jag ville mest bara låsa in mig på toaletten.
Imorron ska jag iväg till communicare,
bajs communicare.
Och jag vet inte vad jag har gjort för något,
men mina nagelband är helt torra, trasiga och gör ont >.<
Skitsamma, shit happends and life goes on!
/hannaa
she's not the one coming back for you
Förlåt men jag måste bara berätta.
Igår, mitt i natten. När jag bestämde mig för att gå till väster.
Inatt när ångesten knackade på och trycket ökade.
Inatt när jag för allra första gången släckte en cigg mot handleden.
Inatt när jag kände ruset jag aldrig känt förut,
lyckan och kicken.
Även fast jag skrattade och grät vartannat om för inget och allt så var det underbart.
Även fast jag visste att det så snabbt skulle vända.
Jävla go värme i kroppen och krypningar ända ut i fingerspetsarna.
Hah, jag älskar mig själv ibland!
/hannaa
Igår, mitt i natten. När jag bestämde mig för att gå till väster.
Inatt när ångesten knackade på och trycket ökade.
Inatt när jag för allra första gången släckte en cigg mot handleden.
Inatt när jag kände ruset jag aldrig känt förut,
lyckan och kicken.
Även fast jag skrattade och grät vartannat om för inget och allt så var det underbart.
Även fast jag visste att det så snabbt skulle vända.
Jävla go värme i kroppen och krypningar ända ut i fingerspetsarna.
Hah, jag älskar mig själv ibland!
/hannaa
håna måntåna
Jag sov drygt 3h inatt,
när babys alarm ringe runt 4-5 imorse var jag sjukt pigg.
Gick upp och gjorde honom sällskap innan han drog till jobbet.
Efter att han dragit till jobbet slog det mig,
jag måste ju förfan sova!
Då jag ska träffa elin uppe på stan vid fyra så kan jag ju inte gå runt och vara zombie,
det funkar ju inte liksom.
Så jag drog igång barnkanalen,
la mig i soffan och somna.
Sen ringde patrik och väckte mig,
precis under den fucking jävla underbaraste drömmen jag någonsin haft.
Och ni bah, höhö sexdröm med captain jack sparrow!
Nej inte ens i närheten.
En fantastisk destruktiv dröm,
jag gjorde tvärtemot av vad dom sa till mig.
Vilket resulterade i att dom slog mig med järnrör mot låren
och skar upp mina armar med en kniv.
Nu tror ni säkert att jag är dumihuvudet!
Men poängen var att jag gjorde tvärtemot bara för att det inte gjorde onte när dom skadade mig,
jag kände mig så jävla okrossbar!
Sån jävla bäst dröm,
och så blir jag väckt mitt i den.
Shame on you seastar!
Funderar lite på om man ska gå o göra sig iordning!
/hannaa
när babys alarm ringe runt 4-5 imorse var jag sjukt pigg.
Gick upp och gjorde honom sällskap innan han drog till jobbet.
Efter att han dragit till jobbet slog det mig,
jag måste ju förfan sova!
Då jag ska träffa elin uppe på stan vid fyra så kan jag ju inte gå runt och vara zombie,
det funkar ju inte liksom.
Så jag drog igång barnkanalen,
la mig i soffan och somna.
Sen ringde patrik och väckte mig,
precis under den fucking jävla underbaraste drömmen jag någonsin haft.
Och ni bah, höhö sexdröm med captain jack sparrow!
Nej inte ens i närheten.
En fantastisk destruktiv dröm,
jag gjorde tvärtemot av vad dom sa till mig.
Vilket resulterade i att dom slog mig med järnrör mot låren
och skar upp mina armar med en kniv.
Nu tror ni säkert att jag är dumihuvudet!
Men poängen var att jag gjorde tvärtemot bara för att det inte gjorde onte när dom skadade mig,
jag kände mig så jävla okrossbar!
Sån jävla bäst dröm,
och så blir jag väckt mitt i den.
Shame on you seastar!
Funderar lite på om man ska gå o göra sig iordning!
/hannaa
freaks in uniforms
Jag har råkat sagt precis som det är.
Jag vet inte riktigt alls om vad jag tycker.
Alltså om situationen eller om mig själv.
Som liksom bara råkar häva ur mig saker.
Iallafall, jag var på communicare idag,
gick sådär.
Den där svarthåriga snubben som jag inte vet vad han heter ..
Shame on me, men han är väl den schystaste där.
Skulle jag tro. Trevligast kanske man ska säga?
Vet inte.
Idag, även fast jag helst ville gräva ner mig själv och försvinna
så satt han och snackade med mig om punk.
Haha, eller han prata och jag försökte mest se ..
.. intresserad och dra lite på smilgroparna för att inte börja gråta.
Töntigt det där lät!
Gråta för att .. Inte för att jag var ledsen eller nått.
Utan mer.. Ansträgningen som krävdes för att få ordning i huvudet.
Sortera upp alla tankar som snurrade.
Och försöka hitta rätt ord också när han frågade vad jag lyssnade på för band och när han bad mig nämna ett bra punkband när han skulle sätta på musik.
Jag lyckades faktiskt inte särskilt bra med att besvara hans frågor.
Och jag tror att jag mest såg borttappad och förvirrad ut.
Jag önskar att allt kunde vara tragiskt men magiskt.
Jag kunde säga och skriva det förut och verkligen mena det.
För det är faktiskt underbart när allt är tragiskt men ändå så jävla fucking magiskt.
/hannaa
Jag vet inte riktigt alls om vad jag tycker.
Alltså om situationen eller om mig själv.
Som liksom bara råkar häva ur mig saker.
Iallafall, jag var på communicare idag,
gick sådär.
Den där svarthåriga snubben som jag inte vet vad han heter ..
Shame on me, men han är väl den schystaste där.
Skulle jag tro. Trevligast kanske man ska säga?
Vet inte.
Idag, även fast jag helst ville gräva ner mig själv och försvinna
så satt han och snackade med mig om punk.
Haha, eller han prata och jag försökte mest se ..
.. intresserad och dra lite på smilgroparna för att inte börja gråta.
Töntigt det där lät!
Gråta för att .. Inte för att jag var ledsen eller nått.
Utan mer.. Ansträgningen som krävdes för att få ordning i huvudet.
Sortera upp alla tankar som snurrade.
Och försöka hitta rätt ord också när han frågade vad jag lyssnade på för band och när han bad mig nämna ett bra punkband när han skulle sätta på musik.
Jag lyckades faktiskt inte särskilt bra med att besvara hans frågor.
Och jag tror att jag mest såg borttappad och förvirrad ut.
Jag önskar att allt kunde vara tragiskt men magiskt.
Jag kunde säga och skriva det förut och verkligen mena det.
För det är faktiskt underbart när allt är tragiskt men ändå så jävla fucking magiskt.
/hannaa
min framtid är underbar
Det är svårt att förklara.
Men jag ser en liten charm med
att vara tvungen att sitta ute i kylan 2timmar.
Det finns en lite charm med att bara,
bara vara.
Med att sitta på något fett tråkigt ställe.
Med bara två Sofiero.
Det är speciellt när porten låser upp sig.
Alltså,
jag vet att det låter helt skit.
Men vet ni?
Jag har aldrig mått såhär bra förut.
Jag mår helt toppen.
Nu lever jag livet jag vill leva.
Utan någon som har "ansvar" för mig.
Jag vet vad som krävs av mig
och jag vet vad som krävs av omgivningen.
Jag vet hur jag ska tänka
och jag vet precis hur jag ska agera.
För att just jag ska må bra av alla situationer.
Jag är långt ifrån okrossbar.
Jag vet att det krävs så lite för att lyckas krossa mig.
Men jag jobbar på den biten också.
Lika snabbt som ni gjort sprickor i ytan,
så har jag redan fixat allt.
Ibland med tejp
ibland med superlim.
/hannaa
Men jag ser en liten charm med
att vara tvungen att sitta ute i kylan 2timmar.
Det finns en lite charm med att bara,
bara vara.
Med att sitta på något fett tråkigt ställe.
Med bara två Sofiero.
Det är speciellt när porten låser upp sig.
Alltså,
jag vet att det låter helt skit.
Men vet ni?
Jag har aldrig mått såhär bra förut.
Jag mår helt toppen.
Nu lever jag livet jag vill leva.
Utan någon som har "ansvar" för mig.
Jag vet vad som krävs av mig
och jag vet vad som krävs av omgivningen.
Jag vet hur jag ska tänka
och jag vet precis hur jag ska agera.
För att just jag ska må bra av alla situationer.
Jag är långt ifrån okrossbar.
Jag vet att det krävs så lite för att lyckas krossa mig.
Men jag jobbar på den biten också.
Lika snabbt som ni gjort sprickor i ytan,
så har jag redan fixat allt.
Ibland med tejp
ibland med superlim.
/hannaa
