♥

Jag har råkat sagt precis som det är.
Jag vet inte riktigt alls om vad jag tycker.
Alltså om situationen eller om mig själv.
Som liksom bara råkar häva ur mig saker.

Iallafall, jag var på communicare idag,
gick sådär.
Den där svarthåriga snubben som jag inte vet vad han heter ..
Shame on me, men han är väl den schystaste där.
Skulle jag tro. Trevligast kanske man ska säga?
Vet inte.
Idag, även fast jag helst ville gräva ner mig själv och försvinna
så satt han och snackade med mig om punk.
Haha, eller han prata och jag försökte mest se ..
.. intresserad och dra lite på smilgroparna för att inte börja gråta.
Töntigt det där lät!
Gråta för att .. Inte för att jag var ledsen eller nått.
Utan mer.. Ansträgningen som krävdes för att få ordning i huvudet.
Sortera upp alla tankar som snurrade.
Och försöka hitta rätt ord också när han frågade vad jag lyssnade på för band och när han bad mig nämna ett bra punkband när han skulle sätta på musik.

Jag lyckades faktiskt inte särskilt bra med att besvara hans frågor.
Och jag tror att jag mest såg borttappad och förvirrad ut.


Jag önskar att allt kunde vara tragiskt men magiskt.
Jag kunde säga och skriva det förut och verkligen mena det.
För det är faktiskt underbart när allt är tragiskt men ändå så jävla fucking magiskt.

/hannaa