i hate my life and i wanna die, i ain't got no iPhone.

Nu är det fixat.

När allt inte är som det ska,
då älskar jag att prata med morsan.
Hur många gånger jag än har hatat henne för att hon gör/gjorde, reagerade på vissa saker pga det där som kallas borderline.
Hur många gånger som hon än fått mig att må skit pga hennes betende.
Iallafall,
För det är sådär skönt att prata med henne.
För först är det varför mår du dåligt?
Eller varför känner du såhär och egna erfarenheter.
Sen kommer moralmorsan in en snabbis och berättar för mig vad jag inte bör göra.
Just nu var det dricka alkohol.
Då tror jag att vi låter osams faktiskt,
för jag argumenterar mot henne och hon mot mig osv.
Sen använder hon uttryck som "men snälla lilla johanna..."
Sen efter det så går det bara utför och blir total flum.
Vilket jag älskar.
För att man börjar alltid prata med henne om den seriösa biten,
försöker nysta ut anledningar till saker och ting.
Sen blir det lite mer allvar och man får ur sig lite utav irritationen.
Och efter det blir det bara flum.
Alltså ett skönt flum.
Klumpen i magen släpper när man kommit till den flummiga biten utav samtalet.
Äcklet släpper taget och låter mig vara..
Den flummiga delen av samtalet går inte att tvinga fram,
utan det måste ta den tiden det tar.
Och gå igenom alla steg.

Nu ska jag bara försöka förklara för bruden på communicare om varför jag inte har varit där dom senaste gångerna.
Försöka få någon som skrattar åt sånna saker att förstå.
Det kommer troligtvis inte bli lätt,
men jag lovar att jag ska försöka.

/hannaa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0