♥

Det är svårt att förklara.
Men jag ser en liten charm med
att vara tvungen att sitta ute i kylan 2timmar.
Det finns en lite charm med att bara,
bara vara.
Med att sitta på något fett tråkigt ställe.
Med bara två Sofiero.
Det är speciellt när porten låser upp sig.

Alltså,
jag vet att det låter helt skit.
Men vet ni?
Jag har aldrig mått såhär bra förut.
Jag mår helt toppen.

Nu lever jag livet jag vill leva.
Utan någon som har "ansvar" för mig.

Jag vet vad som krävs av mig
och jag vet vad som krävs av omgivningen.
Jag vet hur jag ska tänka
och jag vet precis hur jag ska agera.
För att just jag ska må bra av alla situationer.
Jag är långt ifrån okrossbar.
Jag vet att det krävs så lite för att lyckas krossa mig.

Men jag jobbar på den biten också.
Lika snabbt som ni gjort sprickor i ytan,
så har jag redan fixat allt.
Ibland med tejp
ibland med superlim.

/hannaa