♥

Jag känner mig som världens minsta och töntigaste människa just nu.
Jag tog modet till mig och svarade när vårdcentralen ringde upp mig,
även fast jag suttit och räknat ner minuterna redan en timme innan och kännt äcklet växa.
Jag lyfte luren och jag svarade faktiskt.
Tillbaka får man inget alls, hon lyssnade inte ens.
Det enda hon hakade upp sig på är att adressen dit jag är skriven är postadress nora och att jag absolut inte kunde få komma till vårdcentralen på norr.

Ännu en gång har jag misslyckats.
Att nästan börja gråta under samtalet och direkt när jag lagt på börja stortjuta.
Jag vet, haha ni bah: eeh, väx upp!

Jag vet inte ens vilken vårdcentral jag tillhör, troligtvis lillån.
Och vart ligger vårdcentralen i lillån?
Poängen är att jag inte ens dragit upp persiennerna och den enda lampan som är tänd är ute i köket,
det krävdes otroligt mycket att ens lyfta telefonen och ringa, det krävdes ännu mer att svara när dom ringde upp.
Jag gissar på att jag hade överlevt att gå till vårdcentralen här,
men jag är osäker på om jag idag hade klarat av att åka upp på stan, byta buss och försöka orientera mig i lillån.
Jag vill inte att folk ska se mig när jag har gråt i halsen och skrik i kroppen.
Det är tom så att jag mer än gärna hade gömt mig under täcket varje gång herr k kom hem från jobbet.

Men skitsamma..

/hannaa