♥

När jag stog uppe på stan och kollade på när syrran och hennes klass åkte förbi stortorget med deras flak.
Musiken spelades på högsta volym och folk skrek av lycka.

Det får mig att vilja ta studenten igen. Tankarna snurrar i huvudet om att jag också ville vara så glad dagen jag aldrig någonsin mer är tvungen att gå till skolan. Skrika halsen hes och dansa på flaket till bra musik.
Synas och höras mest liksom.

Men några sekunder slår det mig att min student var nog bra som den var.
För nej, jag skriker inte av lycka på ett flak framför en folkmassa, inte heller jag dansar jag när någon ser. Jag vill egentligen inte ens åka på nått jävla flak.
För att då syns jag ju. Folk skulle troligtvis se mig då.

Och det är något jag inte vill.