spread a little love

Jag borde egentligen sova nu, imorgon ska jag träffa min psykolog för första gången.
Efter sååå många framflyttade möten.
Men just nu känner jag inget behov utav att behöva gå dit.

Och jag vet exakt hur det kommer att bli imorron.
Jag kommer sitta i väntrummet och för varje minut som jag behöver sitta där kommer paniken att sakta dra över mig.
Jag kommer sitta med spyorna i halsen ända tills jag får komma in i rummet.
Väl där kommer jag skämmas, halsen kommer att värka sönder utav gråt, benen kommer att skaka och jag kommer att ha en handsvett som inte är av denna värld.

Jag fattar inte varför jag ens försöker när jag exakt vet vad som kommer att hända, vad som alltid händer.

/hannaa

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0